Bengts långa musikaliska bakgrund



Popsiders och Perlettes
Perlettes, 3 tjejer från Stockholm, behövde ny kompgrupp. Valet föll på Eskilstunabandet Llongos, som snabbt bytte namn till Popsiders. Bengt spelade saxofon.
De hade en hel del folkparksspelningar samt gjorde en singel som testades till 10 i topp. Tyvärr var det en mängd bra låtar just när de skulle kvala in, bl.a. Hey Joe med Jimi Hendrix, så den kom inte med.
Bandet hade flera mycket duktiga medlemmar:
Gunnar "Spike" Karlsson (orgel)
Peter Lönnberg (bas)
Jonny "Tattarn" Adolfsson (trummor)
Göran "Pudde" Vinterkvist (gitarr)
Anders "Ringarn" Lindkvist (gitarr)
samt Bengt Andersson på saxofon

Damerna på bilden är Marianne Törnqvist, Jane Sannemo och Annika Norström. Sedan byttes Jane ut och in kom Lena Konradsson, mer känd som barnstjärna med låten "Sju små vita svanar".


AB Musik
Ejdetjärns Boozies behövde organist

Efter att Popsiders upplösts letade alla gamla Llongosmedlemmar efter nya jobb. De kände instinktivt att Popsiders hade gjort sitt och att en splittring var högaktuell.

Ejdetjärns Boozies, ett mycket populärt popband i Eskilstuna, behövde organist och trummis. Johnny Adolfsson och Bengt Andersson hoppade med och grunden till AB Musik var murad.
Bandet byggde mycket på stämsång tack vare de två "Rolfarna". Dessutom hade både Johnny och Bengt röster som gick att använda.

Rolf "Falsetten" Karlsson (sång och gitarr)
Rolf "Pe" Peterzon (sång och bas)
Bror Nord (gitarr)
Jonny "Tattarn" Adolfsson (trummor)
Bengt Andersson (Farfisaorgel, senare Hammond)

AB Musik hade egentligen en enorm potential. Tyvärr var de inte tillräckligt tuffa, omogna kan man kanske säga. Dessutom fanns inte kunnigheten runt framför allt marknadsföring, som gjorde att man kunde nå ut så mycket som man förtjänade.

De hann dock med att göra två singlar varav den sista producerades i England - "Boys Cry" och "Is That The Way That You Want It". Här fick man för en av de allra första gångerna höra en fas-förskjutning vilket var uppseendeväckande.
De hade också förmånen att få vara förband på diverse popgalor, t.ex. Ola & the Janglers men kanske framför allt Jimi Hendrix i Västerås år 1967.

Ljudspår
Ljudspår



Affischbild från början av 1970-talet.
Monotones
Från popband till dansband

Efter något års upphåll började Bengt åter att bli spelsugen.
Monotones behövde en blåsare. Bengt gick upp på föräldrarnas vind och hittade sin "gamla" tenorsax och fick möjligheten att hoppa med.
Här började en relativt hektiskt tid med en hel del spelningar. En del av medlemmarna levde på vad spelningen gav, men de flesta hade diverse ströjobb som komplement, speciellt under vinterhalvåret.

Från vänster till höger
Janolov Sjöberg (trummis och "snackpåse")
Åke Lindmark (kapellmästare, orgel, gitarr sång och ibland även flöjt och trumpet)
Peter "Petta" Nordström (trumpet)
Rolf Karlsson (sång och gitarr)¨
Bengt "Moppe"Eriksson (bas och sång)
Bengt Andersson (tenorsax).

Bengt gav upp 1974, skälen var flera.
Musikstilen började ändras till det som idag är typiskt för svenska dansband. Influenserna från Göteborgstrakten gjorde sig gällande (Flamingokvintetten och Streaplers) och blås var inte inne. I alla fall inte i den form som var tilltalande för honom utan det skulle i så fall vara Ingmar Nordströmssaxar och liknande.
Den andra orsaken var att han började känna sig mogen att göra en civil karriär. Att satsa på musiken verkade inte hållbart i längden.

Så tack och adjö. Från denna tidpunkt la Bengt alla instrument på hyllan och varken lyssnade eller utövade någon musik på ca 15 år. Sen började suget komma tillbaka.

Ljudspår: Ett spår från Monotones live på Club Ivanhoe i Eskilstuna i December 1971.